Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
Mor kommer snart. Och hon skorrade på r precis
som vi.”
Ack, varför hade icke en snabb och modig Linnéa
varit vid stranden och räddat Viola? Hon skulle
ha tvingat henne att andas igen.
Linnéa ryste. I det ögonblick Margit kysst hennes
kind hade kanske Violas små läppar kallnat för
alltid.
Linnéa försökte resa sig upp. Men det var somm
om hon inte kunde röra sig. En lem hade slitits
av hennes kropp och gjort henne lytt för alltid.
Hennes kärleks barn, som hon lidit så mycket för,
var borta.
Linnéa hörde inte klockan, som ringde för att
kalla till arbete. Hon satt tyst utan att gråta, utan
att flytta sig från sängen. För en stund sedan hade
hon kommit springande in i rummet. Luften hade
varit varm omkring henne, gardinerna vid fönstret
hade fläktat för sommarvinden. En liten fågel hade
suttit på fönsterbrädet och sett på henne med klara
ögon.
Nu såg Linnéa sig om med en förlamande känsla
av att ingenting fanns omkring henne. Ett litet
barns skratt hade dött bort i rymden. Små händer
hade i förfäran piskat luften och blivit stilla. Där-
för var allt tyst, därför rörde sig inte luften längre.
Någon kom in genom dörren och gick fram till
Linnéa. Det var Angela. Hon satte sig bredvid
henne och började tala med en röst, som ljöd så
avlägsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
