Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
— Ja, det duger, svarade Stanny tankfullt. Vad
skall vårt förbund heta?
De grubblade båda på namnet med blickarna långt
borta.
Runtomkring dem log naturen. En kvist fullsatt
av små, röda blommor slog lätt över Angelas kind.
Gräset på vägkanten blänkte av moörgondaggen.
— Det är om våren man riktigt vaknar igen,
sade Stanny slatligen. Våren, det betyder också
ungdom. Och den där handlingen skall väl ske,
medan vi ännu äro unga. Låt oss kalla vårt förbund
”Våren”:
De stannade och grepo hastigt varandras händer;
Det låg en svärmisk tillbedjan i deras blickar. En
liten fågel tittade med glänsande, vaksamma ögon
ned på dem från en gren, Så fångade den en fladd-
rande insekt och flög med den i näbben tillbaka till
boet,
Stanny och Angela vände om och gingo samma
väg de kommit. De kände sig högtidliga till mods,
som om något underbart hänt dem.
Ack, att morgonen icke mörknade till en dag,
som skulle slå sin gråhet omkring dem!
De sågo upp mot himlen och tyckte sig se sina
ljusblå drömmar kretsa där uppe som fåglar,
spanande långt i fjärran efter något flyende, som
de skulle gripa, med ens förvandlande sig till starka
och väldiga örnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
