Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
|» fröknarna Strussenhielm var det en fridag, då de
i
med lätta sinnen gingo omkring i det tomma huset
och gladde sig åt att de inte behövde möta flickorna
vid varje steg,
Hela dagen strövade de unga omkring i en stor
skog, som föreföll dem mörk och fuktig av de
skuggor grenarna kastade på markens mjuka mossa.
Deras korgar fylldes långsamt med svamp. De hade
inte bråttom. De sågo sig omkring med pigga ögon.
De kilade på stigar hala av barr, förirrade sig ibland
långt bort från varandra och ropade då oho — oho,
som ugglor, vilka blinda söka varandra.
När matsäcken skulle dukas upp fram på för-
middagen, samlades de i en glänta i skogen. De
bredde ut en duk på det friska, gröna gräset bland
stenar, som tjänade dem till bänkar. Bell hjälpte
dem och skämtade med dem. De hade icke på
länge sett henne så glad.
Men när de voro färdiga och skulle börja mål-
tiden, saknades Stanny och Angela.
Bell tittade sig omkring med ett elakt leende.
— Var äro de två oskiljaktiga? sade hon.
Flickorna sågo tysta på henne.
Hon hade dessa dagar i de andra elevernas när-
varo låtit undfalla sig små anmärkningar om Stanny
och Angela. Än var det att Stanny inte arbetade
tillräckligt, än att Angela inte kunde lära sig väva
och inte var praktisk.
— Deras tid upptages med att de ständigt äro
sysselsatta med varandra, hade hon sagt med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
