Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
De andra instämde. Det där med hypnotism lät så
hemlighetsfullt och hemskt på samma gång. De flesta
av dem hade knappast reda på vad det var för otyg.
Inga kunna väl vara så elaka som flickor, när
de funnit fel hos någon kamrat. Deras ögon börja
lysa olycksbådande, de knipa ihop munnarna, de
kröka sina mjuka tassar och göra tecken till var-
andra. Deras trupper samla sig. De äro en samman-
sluten enhet, skräckinjagande därför att vapnen
som delas ut äro förgiftade.
Nanna sade nu:
— Angela och Stanny ha väl gått vilse med vilja.
— Vi få väl börja äta då, sade Bell med en suck.
Men hon hade ingen ro. Hon kunde nästan inte
äta. Hon sände förstulna blickar åt skogen, vän-
tande att Angela och Stanny plötsligt skulle träda
fram,
Flickorna glömde snart de två som saknades. De
åto tunna pannkakor med sylt, drucko stora glas
mjölk och knaprade på hårda smörgåsar.
Judy, som satt på en sten, slog med handen mot
ett tomt glas och sjöng:
— Fröken An-gela i dyst-ra drömmar går,
uti nat-tens tyst-nad ing-en ro hon får.
Fastän rummet fint och hon i si-den klädd,
hennes sömn den flyr ifrån spets-prydd bädd.
Hon sjöng entonigt, melankoliskt, härmande en
barnjungfru de haft en gång. Hon kastade huvudet
bakåt, hennes krusiga negerhår stod i en sky runt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
