Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
hennes runda ansikte med de vädrande näsborrarna.
De sista orden på varje versrad drog hon ut;
klagande som en hund en månskensnatt.
I nobla kretsar uppå bal och fest
stackars Angela hon måste med som gäst,
spela, sjunga, dansa, fastän ingen ser
att hjärtat blöder, fastän munnen ler.
O grymma öde, varför blev jag född?
I kvalfylld längtan är min tid förödd.
Att vara fattig, vilken härlig lott
mot att rik och fridlös bo i gyllne slott.
De andra skrattade och klappade i händerna.
Uppmuntrad av bifallet fortsatte Judy:
Fröken Stanny var i går i stan,
hon anhöll då om skön Angélas hand.
Hon är rik och mäktig, bildad och förnäm,
och hon kan bliva Angela en värdig vän.
Bell hade smugit sig ifrån dem.
Inne i skogen var det mörkt och tyst, när man
kom från den soliga gläntan. Hennes ögon, nyss
sammandragna, ansträngda av det starka ljuset,
vidgade sig.
Hon gick över mossan rätt in i skogsdunklet, fort
med glidande steg, som en som är på jakt efter
något. Hennes ansikte var blekt av smärta.
Vad göra de nu, Angela och Stanny? tänkte hon;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
