Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
rymden och träffade hennes tinning. Som en
kvidande ömklig massa sjönk hon ihop.
Över sig hörde hon träden susa, då aftonvinden
från sjön for igenom dem. Men inom henne var det
tyst och iskallt. En kyla som spred sig från en släckt
eld, som nyss värmt och upphettat hennes lemmar.
Det var Angela som fann Bell i skogen. Flickorna
hade blivit oroliga, när inte fröken von Wenden
kom igen, och hade givit sig ut på skilda håll för
att leta efter henne.
Angela lyfte försiktigt upp Bells huvud, där hon
låg på knä bredvid henne på marken.
Bells kinder voro bleka. Hon viskade hest för-
virrade ord. Angela, som hon bara för ett par
timmar sedan letat efter, kände hon nu inte igen.
Angela såg fylld av medlidande ned på Bell. På
avstånd hörde hon flickorna ropa i skogen:
— Oho — oho!
Ropet ljöd så underligt i den skymmande, tysta
skogen. Ringen av unga flickor slöt sig kring Bell.
Grenar knakade, fötter trampade. Nu voro de alla
där, Röda, friska ansikten med ögon, som tindrade
efter dagens upplevelser ute i naturen, böjde sig
över den kvidande stackars kvinnan på marken.
De lyfte upp henne och buro henne hem, Ett tåg
av tysta och bleka unga flickor stego de ned från
skogssluttningen med Bell emellan sig. Så hade hon
velat bäras av unga, starka kvinnoarmar med sitt
huvud lutat mot någons klappande hjärta. Nu kände
hon ingenting längre.
15. = Vv; Krusenstjerna, Kvinnogatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
