Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
speglande ljus, som vaggat in både henne och
Stanny i ett svärmiskt och vemodigt rus, var för-
flyktigad. Vart hon såg tyckte hon sig mötas av
hånfulla och onda ögon. Hon knöt ofrivilligt hän-
derna och gick mot Nanna, som med gapande mun
stirrade på henne.
— Du har lurat på oss, sade Angela flämtande.
Ni ha alla lurat på Stanny och mig. Precis som
tjuvar ha ni stulit till er vad vi sågt till varandra,
när vi trodde oss vara ensamma.
— Hör på henne, skrek Kalle med munnen full
av choklad. Hon kallar oss tjuvar. Kan man bara
tänka sig!
Ett ögonblick var rummet i fullt uppror. De
pratade 1 munnen på varandra, gjorde vilda åt-
börder, som Angela vid ett annat tillfälle skulle
funnit skrattretande. Erna rusade framför de andra.
— Det är du som är tjuv i alla fall, sade hon
med stickande röst. Du har tagit ifrån oss Stanny,
som vi alla i Stockholm hört skulle vara så trevlig.
Du hypnotiserar henne, så att hon inte ens vill se
åt oss andra. Det sade fröken von Wenden också:
Det var hon, som sade det.
Angela tog ett steg tillbaka.
— Sade Bell det? mumlade hon. Varför skylla
ni det på henne? Hon är ju inte här.
— Nehej du! Det är just vad hon inte är! sköt
Nanna in med sin gälla barnröst, som om också
detta med Bell vore ett utmärkt stridsämne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
