Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
Då sprutto de plötsligt till. Någon rörde sig där
borta i dunklet vid trappan. När de vände sig om,
sågo de Nannas huvud hastigt dyka ned och för-
svinna. De hörde klapprandet av springande fötter.
— Hon har spionerat på oss, utbrast Stanny
harmset.
Angela hade blivit vit. Hon var ond.
— Jag skall gå efter henne, sade hon och reste
sig snabbt,
— Nej, sitt kvar här, bad Stanny. Det tjänar
ändå ingenting till.
Men Angela var redan i trappan. Hon rusade
nedför den. En dörr stod på glänt. Det var dörren
in till ”Stockholmsrummet”. Utan att besinna sig
vidare, öppnade Angela den och steg in.
Hon upptäckte genast Nanna, som gestikulerande
stod: mitt på golvet bland de församlade flickorna.
Kalle, med en gottpåse i handen, satt på sängkanten
och slängde med benen, ivrigt lyssnande till vad
Nanna hade att berätta. Hon var den första, som
fick syn på Angela,
— Där är hon ju själv, sade Kalle och pekade
på Angela med en chokladkaka i silverpapper.
De andra vände sig hastigt om. Det blev med ens
tyst i rummet, Ett par av flickorna sågo generade
och litet skamsna ut. De andra betraktade Angela
med lysande ögon, som om de väntade ett spännande
uppträde,
Angela hade aldrig känt sig så ond. Stämningen
där uppe på vinden med månskenet och båtarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
