Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
XXX.
Angela steg uppför den smala trappan till övre
däcket. Ångbåten hade redan börjat lägga ut. Det
fräste av skummande vatten runtomkring den, och
maskinerna dunkade andfått,
Angela kände hur det också dunkade i hennes
bröst. Hon såg Stanny stå på bryggan i blå bomulls-
klänning och vit duk om huvudet. Hon hade blivit
fri från fröken Dikens lektion i dag för att få följa
Angela till båten, Långsamt hade de för sista gängen
promenerat arm i arm den smala, skuggiga vägen
utmed sjön. De hade knappast sagt något till var-
andra.
— Är du säker på att du måste fara? hade Stanny
frågat.
Angela kramade då Petras sista brev i sin ficka.
Hon hade skrivit att Angela måste taga sig ledigt
en tid och komma ned till Eka. Petra tycktes vara
sjuk av längtan efter henne. Fröknarna hade också
fått ett brev från Petra, och de hade villigt givit
sitt samtycke till Angelas permission.
— Jag kommer ju snart igen, hade Angela viskat
till Stanny, när de skildes.
Men Stanny hade sett ut, som om hon inte trodde
det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
