Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
liknade Stannys. En otrolig tanke kom för Angela.
Det var Stanny. Hon hade gått ombord på båten
för att överraska Angela. Men nyss var hon ju
klädd i sin blå bomullsklänning. Tankarna snurrade
1 Angelas hjärna.
Då lyfte den där damen upp huvudet. Hennes
ansikte: var gammalt, gammalt med en vissen, gul
hy, och ögonen lågo insjunkna i sina hålor. Och ändå
var det något hos henne, som påminde om Stanny:
en lätt rundning, som ännu dröjde kvar i kinderna,
ögonbrynens böjda linje, ett drag kring munnen.
Så skulle kanske Angela en gång, själv gammal,
möta sin Stanny. De skulle icke känna igen var-
andra, emedan åren givit deras ansikten en mask,
stämplad av lidandet och den annalkande döden.
Deras ögon skulle främmande blicka förbi var-
andra, men djupt, sjunket på botten av deras
hjärtan, skulle ändå minnet av en solig sommar
finnas, av dagar då de strövat omkring arm i arm,
av aftnar då deras viskande röster flätade sig om
varandra och händerna mötts i smekningar.
När Angela kom till Stockholm, tog hon en droska
och for upp till våningen vid Johannes. Hon tänkte
ligga där över natten och dagen därpå fortsätta med
tåget till Eka.
Inne i rummen ruvade en tung luft, och det
luktade kamfer. Lakan voro utbredda över sofforna
och hängde över bokhyllorna. Angela gick på tå,
som om hon varit rädd att störa en sjuk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
