Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
klang av ringande klockor; Så föreställde jag mig
Stanny genom hennes brev, och sådan var hon.
Hon vände sig plötsligt rätt mot Angela. Handen
som låg i hennes knä, knuten och liten, skälvde.
— Vet ni, sade hon, jag blev förtvivlad. Jag
kunde inte sova. Stanny hade aldrig varit ifrån
mig mera än ett par dagar, Att jag inte just då
reste direkt till henne, berodde på att min man blivit
sjuk nere på Ösa, och jag måste vårda honom.
Sedan var det för sent. Så dumt att pyssla och
jollra med en gubbe, när ens eget lilla barn är i fara.
Angela såg förundrad upp.
— Ja, jag vet vad ni vill säga, fortfor fru Land-
borg hetsigt, innan Angela hunnit få fram något.
Ni tycker väl att ordet ”fara” inte passar här. Men
jag upprepar det. Hon var i fara då och är i fara
nu. Tror ni inte jag känner henne? Jag, som fött
och fostrat henne med så mycket lidande! Hon har
älskat mig också. När hon var liten och inte hade
någon annan famn att gå till. När ni själv får barn
en gång, skall ni förstå hur det känns, när de växa
upp och finna andra att slösa sin tillgivenhet på.
Hon har mycket att skänka bort, Stanny, ty hon
har också min kärlek att vräka ut. Det började
redan tidigt, då hon svärmade för sin bror Bernard,
Har hon talat om det med er? Jaså, det också, Då
vet ni, hur vansinnigt hon älskade honom, den där
pojken som regerade hela vårt hus. Ännu varm av
mina kyssar, gick hon till honom. Gick ifrån mig.
De lärde varandra odygd. De satte sig upp emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
