Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
sig, suddar utrodnaden från våra kinder och kramar
och rynkar vår kröpp. Den tar också det röda blodet
ur oss, så att det inte löper lika lätt som förut
genom våra ådror.
Åter gjorde hon den där rörelsen mot sitt hjärta.
— Ni är så ung och söt, sade hon nästan smek-
samt. Också jag skulle vilja hålla av Stännys
väninna, Jag skulle kunna hålla av er!
Och Angela såg hennes ögon lysas upp och
hennes mun le. Och hon förstod med ett slags för-
skräckelse att denna mor verkligen ville själv röva
ifrån Stanny hennes enda vän.
”Hon tar alla ifrån mig”, hade ju Stanny klagat.
”Alla dem jag börjat älska.”
Då hördes steg, och Angela såg genom filen av
rum en ung man närma sig.
Han gick: lätt, nästan trippande som en kvinna,
elegant klädd i en ljusgrå kostym. Nu stod han i
dörren. Hans ansikte var vackert, bara munnen var
slapp som en gubbes. Angela förstod att det var
Bernard.
Han gick fram och kysste fru Landborg flyktigt
på pannan, men såg över hennes vita huvud leende
på Angela.
— Det är min son, sade fru Landborg stolt.
— Nå, hur står det till med Stanny? frågade
han och skakade hand med Angela.
— Fröken von Pahlen har hälsningar från henne,
sade hans mor, som om Angela hade kommit upp
för att framföra dessa hälsningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
