Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Han log ironiskt.
— Jag hörde dig telefonera, mamma! sade han.
För mig behöver du inte förställa dig. Jag vet att
du varit orolig för Stannys skull.
Fru Landborgs ögon blevo onda.
— Skall du gå bort i kväll igen? utbrast hon
nervöst. Det är ju för din skull jag kommit hit.
— Nå, fröken, hur reder sig Stanny? frågade
han utan att höra på modern,
— Utmärkt, svarade Angela glad.
Hon tyckte om honom, därför att han kommit
och avbrutit deras samtal.
Men han satte sig inte. Han skulle strax gå igen,
sade han. Fru Landborg ryckte på axlarna.
— Här skulle jag inte kunna stanna en minut,
sade han skrattande. Blommorna dofta för starkt.
Du är galen med dina blommor, mamma. Jag be-
klagar fröken von Pahlen.
Han vände sig förtroligt till Angela.
— Kan ni tänka er, mamma har alltid blommor
på sitt nattduksbord, jasminer, rosor. Allt duger,
bara det doftar starkt. Det ger henne lyckliga
drömmar, säger hon. Sov då gott, mamma lilla!
Och han kysste henne igen. Kanske ville han
försona henne med sina kyssar.
När han försvunnit, satt fru Landborg tyst med
sammanpressade läppar. Så grep hon hårt om en
vas, som tänkte hon kasta den 1 golvet. Men hon
behärskade sig och flyttade den tillbaka på dess
plats,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
