Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
— Där ser ni, sade hon, Sådana äro de. De
komma in och kyssa mig, som om det vore en
tröst, och springa genast sin väg.
Hennes röst var icke längre smekande som
nyss.
— Lova mig, sade hon med ens, lova mig att ni
aldrig mer skall träffa Stanny. Jag känner att ert
inflytande över henne måste vara skadligt. Å, hon
har haft väninnor förr. Unga flickor, vilkas för-
äldrar umgåtts hos oss. De ha inte betytt något för
Stanny, som ni gör. Svaga karaktärer, blanka, vita
blad, inte mäktiga några känslor. Sådana ha de
varit, Jag hörde av en mor, som också här sin
dotter där nere på hushållsskolan, att Stanny icke
vill vara med någon annan än er, Så nu är det sagt.
Lämna henne nu åt mig.
Angela reste sig.
— Jag måste gå nu, sade hon. Hur skall jag
kunna lova något sådant? Ni är starkare än jag.
Jag tror att ni skulle kunna tvinga mig. Men jag
vill inte bli tvingad. Jag har aldrig haft någon vän.
Ni får inte taga Stanny ifrån mig.
— Ni måste höra på mig, utbrast Stannys mor
och reste sig också, Kan ni inte åtminstone lova mig
att inte skriva till henne denna tid? Jag ber er.
Lova detta för min skull. Hon skall skicka er
brev — naturligtvis. Mig ger hon bara några
rader då och då, med långa mellanrum.
Angela tvekade.
— Jag lovar det, sade hon med en suck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
