Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
askan låg strödd över hela duken? Själv drack han
nästan aldrig något och rökte bara snabbt sina små
eleganta cigarretter.
Då blev det en rörelse vid övre bordsänden, där
Dora satt. Hade något hänt? Jacob Levin reste
sig halvt upp för att se. Hans stol föll omkull på
golvet, när han sprang fram till Dora.
Hon stod stödd mot sin stol, från vilken hon
hastigt stigit upp. Hon var vit i ansiktet och förde
handen mot hjärtat. Hon var sjuk, Hon stirrade
rätt på Jacob med underligt förvirrade ögon.
Han förde undan en våt servett, som räcktes
honom från något håll, och viskade till Dora:
— Kan du gå?
Hon nickade. Så gingo de långsamt ut ur salen,
hon tätt intill honom,
Åter kände han bakom sig i sin nacke svågern
Simons blickar, styva som knappar, stelt fasthäftade
vid honom och hans älskade, åter tyckte han sig
höra hans gnäggande viskning:
— Honor!
Ute i den svala hallen sjönk Dora ned på en soffa.
Han stod böjd över henne med sin arm beskyddande
sträckt över soffkarmen. Vaktmästaren tog dem
för ett gift par.
Löjtnant Macson kom utspringande, dörren slog
hårt igen efter honom, så att Dora ryckte till.
Litet bredbent stannade han framför dem, flåsande
häftigt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
