Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
— Jag hann ju inte med, sade han hastigt, lik-
som stött över att Jacob Levin tagit hand om hans
hustru. Hur är det?
Dora gjorde ett försök att le:
— Det är bara ett lätt illamående, skyndade sig
Jacob att förklara. Det var för varmt i den där
förskräckliga matsalen.
— Då är det bäst du far hem, Dora, sade hennes
man i sin kommandoton, men mitt i det befallande
var det något forcerat i uttalet, som förrådde att
han äntligen var alldeles drucken.
— Jag vill helst gå, viskade Dora. Den friska
luften är nog bra för mig.
— Jag följer med, sade Tacob.
Löjtnanten småskrattade belåtet. Han hade inte
lust att lämna sällskapet redan. Det fanns ännu
mycket att säga både om F-båten och om Karl
Staaff.
— Då får du en lä... en läkare med dig, sludd-
rade han nu, beskyddande. Det är ju det allra bä...
bästa för dig.
Den stupfulle F-båtslöjtnanten, hos vilken rusets
oresonliga hätskhet plötsligt hade efterträtts av en
allt överströmmande välvilja, försökte ivrigt och
under stora åtbörder ställa sig i spetsen för upp-
giften att skaffa Dora hennes ytterkläder. Nu stod
han vacklande och överdrivet vänligt vinkande i
dörren, när hon och Jacob gingo nedför trap-
pan,
Han log brett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
