Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
skulle förvisso krönas med sin belöning där uppe
i Herrens egna himmelska gårdar. Så lätt slöto män-
niskorna sina ögon och somnade. De måste alltid
vaka i stället. Den onde lurade på dem, vid minsta
steg kunde de slinta ned i en avgrund. Ur det svarta
djupet var det svårt, nästan omöjligt att åter komma
upp. Han ville giva dem sina händer och hjälpa dem.
Och han räckte fram sina stora kraftiga händer
mot dem, som om han strax velat fatta derås. Adéle
reste sig halvt upp från bänken. Hennes ögon hade
fått glans. Angela såg häpen på henne. Vad kom
det då åt Adele? Nu sjönk hon ned på sin plats igen.
Hon drog ett djupt andedrag som liknade en suck.
Angela tyckte att predikanten ett ögonblick tittade
nästan förvånad åt deras håll.
Hän fortsatte att tala med bevekande röst. Han
skildrade jordevandringen, så att man såg män-
niskorna krypa fram som myror på vägarna, var och
en med sitt strå i munnen. De tänkte på att bygga
sig hus, att för evigt stanna här nere, Men Herrens
hand skulle svepa över deras bräckliga hyddor och
förstöra dem, Ingenting var säkert här på jorden.
Ingenting att förtrösta på. Vi voro blott här för en
kört liten tid. Det borde de alltid tänka på. Icke låta
sig försoffas, icke slumra till,
— Hur skall jag få er, älskade vänner, ty ni äro
ju redan mina vänner, att låta upp era hjärtan?
ropade hän. Ni, som varje dag vandra och arbeta ute
i naturen, se ni då icke ständigt underverk? Om
vårarna sätta ni frön i jorden och det blir härliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
