Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
Ute i mörkret, när skolsalens ljus icke längre
brunno, skulle kanske också den där andra världen
slockna, som en stjärna, vilken faller genom rym-
den. Arbetet skulle åter börja för alla dessa män-
niskor. De skulle återvända till sina grytor, De skulle
åter trampa vardagens mark och icke längre se
lysande stjärnblommor växa.
Kolportören där uppe bad en kort bön. Så bockade
han sig hastigt och gick ned för estraden och ut ur
salen. Det var slut.
Angela, Petra och Adéle vandrade ned för gången.
Den kalla råa höstluften slog emot dem ur mörkret,
när de kommo ut.
— Jag skulle vilja träffa honom och tacka honom,
utbrast Adéle med sin hesa röst.
I detsamma snuddade någon förbi dem. En man
insvept i en stor ulster gick hastigt ned mot lands-
vägen.
— Det var bestämt han, viskade Adéle upprörd.
Plötsligt gjorde hon sig fri från de andra två och
rusade ned för gången efter den bortskyndande.
— Hon springer i fatt honom, sade Petra med
ett lågt skratt.
Adéle flög andfådd landsvägen framåt. Där var
han! Nej, där! Hennes förvirrade ögon kunde inte
uppfånga skymten av hans gestalt. Hon gjorde sig
knappast reda för vad hon ville honom. Kanske om-
värvas igen av den trygghet och den ljusa ro som
utströmmat från honom, där han stått uppe på
estraden. Men hon hittade honom ej. Det var som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
