Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
om en ridå fallit ned och dolt honom. Hon hörde
sina egna fotsteg ljuda ut i mörkret. En otillfreds-
ställd kvinna springer sökande efter en man 1 natten,
Skuggorna dölja barmhärtigt hennes blossande kin-
der och ögonen som glänsa av begär. I morgon skall
solen gå upp igen och låta jorden spegla sin skönhet.
En ny dag, då det som skedde under natten är ut-
plånat. Adéle fortsatte att löpa. Så stötte hon plöts-
ligt mot grinden till Eka gård och stannade, häm-
tande andan; Hon strök sig över pannan med sin
fuktiga hand. — Så galen jag är, mumlade hon,
hånande sig själv. Jag är sannerligen galen.
Då hörde hon fasta steg komma uppifrån gården.
Hon lystrade till. Men ack, de där stegen kände hon
alltför väl igen. Den gående stannade mitt framför
henne.
— Är det du, Adéle? sade arrendatorn förundrad.
Hon blev generad och ond också.
— Jag gick före de andra. Vad gör du här?
snäste hon till.
— Jag ville bara gå och möta dig. Det är så
mörkt i kväll.
De stodo tysta bredvid varandra. Nu kommo
Petra och Angela. När de alla fyra gingo uppför
gången, såg sig Adéle plötsligt rysande omkring.
— Vad här är tyst och ödsligt, utbrast hon.
Ingen svarade henne. Angela och Petra smålogo
mot varandra. De kunde icke finna Eka ödsligt. Det
lyste ur deras fönster. En ljum värme strömmade
emot dem, då de slogo upp sin dörr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
