Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
— ÄA, var det er flicka... utbrast Petra.
Nu kände hon igen henne. Den unga flickan, som
väntade ett barn, var hennes dotter; Petra förde
henne vänligt in i salen.
— Telefonstationen är nog stängd, sade hon.
Men när hon såg ångesten i den andras ögon,
tillade hon med en lugnande bestämdhet:
— Jag skall själv ringa och försöka.
Efter en lång stund svarade en sömnig röst. Petra
kom fram till barnmorskan. Hon föreföll otålig, alls
icke så hågad att ge sig ut i natten. Men Petra von
Pahlen kunde hön dock icke säga nej till.
Petra lade ned luren.
— Var nu glad, sade hon tröstande. Elon kommer.
Kvinnan stod där och såg sig hjälplöst omkring.
— Så snäll fröken von Pahlen är, sade hön slut-
ligen, och det lät på rösten som om hon huttrade.
Fröken hjälper mig. Vi ha stugan full av barn, och
nu kommer det en till. Jag förstår de där fåglarna,
som när det blir för fullt i boet, sparka ut en unge.
Jag förstår dem, jag kan ej hjälpa det. Min dotter
har bara bragt skam över oss. Folk äro elaka mot
oss. Det var med nätt nöd jag fick flickan med mig
till skolhuset i går kväll. Hon har blivit liksom rädd
för människorna, Det var en ung karl, som var till-
fälligt här på trakten, som lurade henne, Hade det
bara varit någon härifrån, hade ej skammen varit
så stor. En sådan kunde sedan ha gift sig med
- henne:
Angela frös. Upplevelsen i skolhuset dröjde inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
