Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
henne. Hon såg för sig den unga blivande modern
med sitt darrande tårfyllda leende. Också till henne
hade predikanten plockat ned himmelens stjärnor.
Nu slocknade de en för en där borta i den trånga
stugan, där hon kämpade med plågorna. I denna
fattiga jord ville icke stjärnblommor trivas. De ford-
rade den blå oändliga rymden, där ljuset badade.
Nu ville den arma gå igen. Med en rörelse av
hopplöshet svepte hon omkring sig den svarta
schalen, som halkat nedför hennes axlar.
— Petra, sade Angela lågt. Vi borde följa med
henne. Tycker du inte?
Petra ville svara nej. Angela var alltför ung.
Detta lidande skulle kanske skrämma henne, Men
Angela var alltjämt uppfylld av fripredikantens ord.
Hon ville bli god. Man måste ju hjälpa människorna,
hade han sagt och sträckt händerna emot dem. Hon
såg på sina egna vita och smala händer och lyfte
dem tankfullt prövande. Kvinnan tittade från den
ena till den andra. Så gick hon långsamt mot dörren.
— Adjö, tack för hjälpen, sade hon.
— Vänta...
Angela tog ett par steg framåt och gav Petra en
blick. Hennes ögon voro alldeles svarta.
Petra tvekade:
— Vi gå med er, sade hon hastigt, men ångrade
i detsamma sina ord.
Men Angela var redan i trappan på väg upp för
att klä på sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
