Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
Hon gick emot honom.
— Han längtade hem. Stackars pojke, han har
bara en kommod i sitt rum.
Sängen glömde hon i hastigheten. Den där för-
färliga kommoden!
Det dröp ägg från vispen som hon höll i sin hand;
Hans klarnade litet, medan han betraktade henne.
Så glad hade han ej sett Betty på länge. Men han
vände sig ifrån henne och gick ett par slag över
golvet. Han tyckte inte om att Gotthard kommit
hemresande. Det var alltid Betty som rått över
barnen. Hans vädrade ständigt olyckor. En pojke
som skulle studera och inte ville; Det var då en
olycka. Skickade han honom tillbaka, skulle Betty
bli ledsen. Han hade sett henne gråta, när den ena
efter den andra lämnat hemmet. Det var något
onaturligt med en Betty som grät. Kanske var han
också en smula svartsjuk om hennes kärlek. Nu
skulle hon ägna sig åt Gotthard. Höll hon inte redan
på att slå ihop alla ägg som funnos inne för att ge
honom att äta? Han fnös till litet och skakade på
huvudet åt sin egen tankegång. Nog unnade han väl
sin son...
Betty tog honom om skuldrorna, Hon doftade av
smör. Hennes ansikte blomstrade av spiselvärmen.
— Låt Gotthard vara, sade hon så bevekande. Du
vet inte! Han har sagt mig att han skriver. Det är
kanske en poet, min vän! En poet i vårt hus!
Hans såg misstrogen ut. Där var hon igen med
sin överdrivna tro på barnens begåvning. Han min-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
