Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
Petra slog in på en väg, som genom skogen förde
tillbaka till Eka. Det var en stig fylld av barr. Där
luktade fukt och mossa, Petras fötter hälkade ibland
till på de hala barren. Det såg dystert ut där inne i
skogen. Där var så tyst, Inga fåglar sjöngo längre.
När Petra tittade upp, såg hon bara topparna av de
allvarsamma mörka furörna som böjde sig mot var-
andra. Petra stack händerna i fickorna och saktade
sina steg.
Hon överraskade sig med att åter tänka på arren-
datorn. Han måste föra ett besynnerligt liv med
Adéle. Hur stod han ut? Ingen annan än en god
människa skulle förmodligen finna sig i det. Han
hade ett så intagande leende, Och Petra log själv,
när hon erinrade sig det.
Vad det ändå var underligt ! Man möts, man går
förbi varandra varje dag utan att se varandra, och
så plötsligt får man ett sting i bröstet: en blick, ett
leende tränger med ens rätt in i hjärtat. Eller var
det bara att Petra, alltsedan hon fått det där breyet,
där det stod om Thomas Meller, gick omkring med
en gnagande känsla av oro inom sig?
Hon var så ensam. Hon tyckte att åren höllo på
att glida ifrån henne. Hon blev stående på en öde
strand med tomma händer. Ingenting av det som
borde vara en kvinnas liv hade ännu fallit på hennes
lott. Lyckliga Angela som ännu var så ung! Petra
knöt sina händer i fickorna. Att få börja på nytt, att
få vara nyfiken på livet, att stå med nyckeln i han-
den till den hemlighetsfulla dörr, som kunde öppnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
