Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
De började tillsammans gå nedåt hönsgården.
Petra förtjänade alltjämt på sina höns. Från början
hade arbetet med hönsgården ju varit Bettys förslag.
Och Petra hade alltid varit glad däråt. Det roade
henne att ha detta att syssla med.
När de gått ett stycke, kom Angela utspringande
på verandan.
— Petra, ropade Angela,
Det var något hon ville tala med Petra om. Men
Petra måtte inte ha hört hennes röst. Angela stod
och såg efter Petra, där hon gick vid arrendatorns
sida. De promenerade snabbt bort, nästan i samma
takt. Nu syntes bara Petras svarta mössa. Så voro
de försvunna. Angela gick långsamt in i huset igen.
När Petra och arrendatorn varit vid hönsgården,
tänkte arrendatorn säga adjö, Han skulle in i skogen
och se till om några träd blivit avverkade, som han
givit order om. Hans dag var ständigt upptagen på
detta sätt. Petra sade impulsivt:
— Jag skall följa med en bit. Jag tycker om
att gå.
De gingo upp genom parken igen, och arren-
datorn öppnade den lilla grinden längst bort i par-
ken. Sedan voro de ute i skogen.
— Har fröken väl på sig om fötterna? frågade
arrendatorn. Det är vått i skogen, och jag följer
sällan vägen.
— Ja, svarade Petra raskt, fastän hon bara hade
ett par helt tunna skor.
Men nu ville hon inte vända tillbaka. Arrendatorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
