Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
gick först. Petra följde honom, så gott hon kunde.
Det torra lingonriset prasslade, när de gingo, Ibland
sjönko fötterna ned i mjuk mossa, ibland snavade
de till över någon murken trädrot, som small av
som ett dovt pistolskott. Arrendatorn vände litet på
huvudet. Han såg på Petra:
— Går jag för fort?
— Nej, visst inte, svarade hon glatt.
De fortsatte att gå, utan att någon av dem talade.
Arrendatorn hörde Petras steg bakom sig. Han lyss-
nade till dem. Det var som om någon slagit an tonen
på ett skönt och sällsamt instrument, vars bort-
döende sång dallrade i luften omkring honom. Petra
följde efter honom. Bara han vände sig om, kunde
han se henne. Det sakta prasslet av hennes kjol
nådde honom.
Han hade alltid känt en stor beundran för Petra.
Han brukade se henne från sitt fönster, när hon om
somrarna satt ute på verandan med sitt handarbete,
eller han skymtade henne bland parkens träd.
Emellanåt hörde han också hennes röst, som kallade
på Angela. Men han var så långt borta från hennes
värld. Han tyckte icke att hon såg honom, när hon
talade till honom, Först nu i höst...
Ja, vad hade egentligen hänt i höst? Ingenting
som man kunde taga på och lägga isär. Som nu till
exempel för några dagar sedan i ladugården. Han
hade talat om den där kon som gjort sig illa. Han
hade stått och sett ned, och så med ens hade han
känt Petras blick. Såg hon honom äntligen? Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
