Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
hade varat blott ett ögonblick. Men när hon för-
svunnit, hade han häftigt dragit efter andan, som
om något verkligen hänt.
Så länge hade han levat med Adéles hätska ande-
dräkt omkring sig, att han inte längre riktigt kunde
förstå vänlighet från en människa. Förr hade han
icke varit sådan. Han hade varit en öppen och glad
natur. Men Adéle hade under åratal drupit sitt gift
över honom. Hennes hesa viskningar och ord nådde
honom ända in i sömnen. Drömmarnas land borde
ändå vara fridlyst. Han visste ju, att han icke av
naturen var dum, även om han kanske ej var så
märkvärdigt begåvad, men Adéle hade gjort honom
dum. Han hade längtat efter barn att slösa sitt
hjärtas ömhet på, men Adéle hade nekat att föda;
Natten efter den där dagen, då han sade sig att
Petra äntligen sett honom, hade han legat vaken i
sin kammare. Han hade skakat som av köld. Hans
tankar blevo djärva i mörkret. Med ens kände han
sig pånyttfödd, en yngling igen utan några svåra år
bakom sig. Ty var det inte en ynglings skära dröm-
mar detta, att han vågade tänka på Petra? Med öm
förälskelse erinrade han sig hennes ögon, hennes
gestalt, hennes händer, då hon lyfte dem, hennes
röst, som hade en djup, mild ton, som klangen från
en fiol.
När han låg så, hade Adéle plötsligt stått i dörren
i nattdräkt och det upplösta håret svallande omkring
sitt bleka spända ansikte. Det hände någon gång,
numera allt sällsyntare, att hon kom inrusande till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
