Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOT
hejdade sig. Hon blev stående där mitt i köket med
en skör tekopp i handen, skakande av gråt. Det var
en ond, krampaktig gråt, som icke skänkte henne
någon lisa,
Hon såg inte att Teresa kommit glidande mot
dörren till köket. När gumman fick se Adéle gråta,
började hon grimaserande nicka och vinka åt predi-
kanten, att han skulle komma och trösta.
Josef fattade icke först vad det var med den
gamla. Hon såg ut som en häxa, där hon vacklade
av och an på tröskeln med de knotiga armarna i
vädret. Han gick fram till henne och fick se Adéle.
Då sköt han vänligt ut gumman och stängde dörren
bakom henne.
Hon lade strax örat till nyckelhålet och lyssnade.
Men hon hörde ingenting. Så smög hon sig ut. Lin-
kande och mumlande styrde hon sina steg ned mot
landsvägen Hon var så full av prat att hennes mun
gick i ett. Hon kunde varit ödet självt, där hon
traskade fram i duggregn och mörker, ett dystert
mumlande öde, Adéles eget, med förkrympta och
vissnade lemmar under den svarta högtidsdräkten.
Josef gick fram till Adéle.
— Ack, var inte ledsen, sade han viskande. Ni
hade så god vilja.
Han ville själv tro det om henne, fastän hans för-
nuft sade emot honom.
Adéle kastade sig intill honom. I det ögonblicket
var det svarta odjuret efter henne; Josef tog henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
