Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
om axlarna och vaggade henne av och an. Vad skulle
han göra?
Hans ansikte lyste upp. Han fann en väg ut ur
bedrövelsen.
— Fall på knä, sade han, och bed.
Hon följde Josef, då han själv knäböjde på det
nakna köksgolvet.
— Upprepa nu vad jag säger, mumlade han. Gud,
fortsatte han högre, Förlåt mig, om jag har syndat.
Adéle viskade hest.
— Gud förlåt mig, om jag har syndat...
— Låt mig vara din och vila trygg i din famn,
bad predikanten hänfört.
— Låt mig vara din och vila trygg i din famn,
upprepade Adéle, sugande på orden:
Josef såg inte den blick hon gav honom, Ja, i hans
armar ville hon vila. Det skulle frälsa henne!
— Gud, helga min sal att mottaga dig.
— Gud, helga min sal... började Adéle, men så
stockade sig rösten i hennes hals.
Hon rusade upp.
— Sådant pack, sådana satans käringar och idio-
tiska kvinnfolk att inte vilja komma, skrek hon. De
ville inte hit, Mig tycker ingen om. Ni såg ju det
själv. Inte Petra, den fåniga och tillgjorda gamla
ungmön, som aldrig haft en karl en gång. Inte
Angela, den snorungen, som får passa sig, om det
inte skall gå likadant med henne, det högfärdiga
stycket! De foro sin väg i en gentil vagn. Jo, jag
tackar jag. Jag är ingenting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
