Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
Hans tog ofrivilligt ett steg tillbaka. Petra, som
stannat borta vid brasan såg på honom och Adéle,
och smålog åt dem, När nu kolportören dök upp
väldig och rödblommig i en svart kaftanlik rock av
prästerligt snitt, som satt alldeles för trångt, kände
Petra med en viss oro att hon bar ansvaret för att
ha släppt detta sällskap på den stackars Hans. Och
Betty var naturligtvis efter sin vana försenad:
Petra kände icke heller riktigt igen arrendatorn,
där han höll sig litet ifrån de andra i en mörk
kavajkostym. När Hans och Tord Holmström blevo
stående bredvid varandra, jämförde Petra dem ofri-
villigt med varandra. Hennes bror och hennes —
vad? Arrendator? Ja, var Tord något mer för
henne?
Hon sköt undan tanken. Men hon gladde sig ändå
åt att han liksom växte in i denna omgivning. Han
såg lantlig och bredaxlad ut bredvid hennes spens-
lige bror, men icke grotesk som kolportören. Gott-
hard hade rätt: han såg ut som en verklig gentle-
man, Petra nästan hånlog åt att hennes och Gott-
hards syn på folk tycktes flyta ihop. Hade hon då
icke kommit längre i sitt bedömande av människor
än att hon kunde hålla till godo med ett ord som
gentleman? Den lille klockarsonen, som om sön-
dagarna vid sin fars hand gick hem från kyrkan
med klockornas dova krigsklang ringande för öro-
nen, hade vuxit upp och blivit en verklig gentleman !
Petra hade velat uttrycka det på något bättre sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
