Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
hon måste sjunga, fast hon inte hade någon röst.
böner att sända upp till en himmel, som för henne
var tom. Hon hade ingen användning för alla dessa
ord, allt detta ovidkommande. Hon ville bara åt
honom själv, Hon längtade efter en blick av trånad
från honom. Hon drömde därom. Hennes torra
sköte ville åter brinna. Kanske var det också hennes
sinne för romanaktiga scener son lurade. Tänk!
Hennes man, en älskare, hon själv: en triangel. Ett
spel med förstulna händtryckningar under frukost-
bordet, hemlighetsfulla möten, den försmådde äkta
mannen, den lycklige älskaren. Här på landet i en-
samheten och mörkret var en sådan roman just vad
Adéle behövde.
Hennes ögon började glänsa, då hon tänkte på
detta. Hon måste trolla, göra om denne barnslige,
troende man till något annat, än han var eller ville
vara. Det skulle rycka ned honom från hans höjd,
göra honom till en helt vanlig köttslig människa.
Det skulle späka honom, stuka hans högmod, Ja,
han skulle få se!
Nu kom han i trappan. Hon skyndade sig till
kakelugnen och hukade sig ned, som om hon vore
ivrigt sysselsatt att få elden att brinna, fastän det
redan brann friskt.
Josef öppnade dörren. Han ryggade litet tillbaka
och skulle velat stänga den igen vid åsynen av kvin-
nan i sin tunna penjoar, som böljade omkring henne,
där hon sätt framför brasan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
