Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
— Jag skall strax gå, sade Adéle. Jag tänkte bara
ni ville ha litet värme.
— Tack, sade han vänligt och steg generad in.
Han stannade bakom henne, men hon satt stilla
kvar. Plötsligt, innan hon själv riktigt begrep vad
hon gjorde, stack hon fram handen och makade på
ett vedträ. Hon gav till ett skrik och vitnade av
smärta.
— Jag brände mig, ropade hon till och höll ut sin
händ, som blivit eldröd av svedan.
Hon hade velat bränna sig för att väcka hans
uppmärksamhet. Nu blev hon ond över sitt eget till-
tag. Det bultade i handen och sved våldsamt. Hon
reste sig vacklande. Han var mycket deltagande:
— Vad skall jag göra? mumlade han ledsen och
betraktade hennes hand.
— Jag går ner, sade hon och drog sig mot dörren.
Men han hade redan tagit ett par steg emot henne.
— Låt mig se! sade han ivrigt.
Hon gav honom motvilligt handen. Han förde
henne varsamt med till tvättstället och stack ned den
i det fyllda handfatet.
— Det gör gott, sade han tafatt.
— Ja — tack.
Hon stod där till synes ödmjuk med böjt huvud.
Så tog hon upp sin hand och torkade av den på
hans handduk.
— Nu är det bättre redan, log hon.
Han kände sig lättad. Och han hoppades hon
skulle gå nu. Men hon gick inte. Genom det tunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
