Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
snabbt genom hans hjärna ett minne av en annan
kvinna, som han hade träffat, innan han blivit på-
nyttfödd. Det var en kvinna från gatan, som suttit
hopkrupen på hans säng som Adéle nu. Hennes an-
sikte hade varit som en fågels, och ur detta ansikte
hade ett par ögon, som han aldrig kunnat glömma,
blickat emot honom. De voro fyllda av blek sorg och
grumliga av grändernas beska visdom. Genom henne
hade han lärt känna en kärlek, som han sedan med
bävan förkastade som horisk skörlevnad.
Han böjde sig över Adéle, stödjande sina knogar
mot sängkanten.
— Ni skulle sova nu, sade han, och han hade
ingen aning om hur feg hans röst lät.
Men Adéle uppfattade det snabbt. Hon reste sig
upp och smög sig intill honom. Han förmådde icke
draga sig tillbaka. Inom sig visste han ju att han
redan begärt henne. Han såg på hennes nedböjda
huvud, som strök sig mot hans bröst. I hennes blacka,
färglösa hår syntes redan bleka grå strimmor. De
rörde honom på något sätt. Älskade hon honom?
Just nu brydde han sig ej så mycket om att veta det.
Han böjde sig djupare ned, och hennes torra hår
rörde vid hans kind. Nu retade honom detta torra
kvinnohår. Det var som om hon redan vore död.
Men hennes kropp darrade som en levande kropp.
Den frestade honom under penjoarens hölje, Vad
gömde den på för njutning åt honom?
Adéle kastade huvudet tillbaka. Sakta flyttade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
