Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
hon sina händer och lade dem om hans nacke. Hen-
nes läppar, brännande heta, berörde hans.
— Det är inte rätt, viskade Josef.
Han tänkte på hennes man, som han lämnat där
nere vid salsbordet. Men han besvarade ändå hennes
kyssar. Nu hade hon honom helt i sina armar. Hen-
nes ögon tätt intill hans fingo en vindande blick,
som om hon varit rusig. Hon drog honom ned till
sig, och han tumlade bredvid henne i himmels-
sängen. Där han så låg, ville han dra för dessa
eländiga gardiner, söm i fina veck tycktes sväva om-
kring dem, Han skulle velat ha de mörka flygande
höstmolnen på himlen där ute att dölja sig i för
Guds ansikte.
Hans fingrar trevade tafatt bland hennes kläder.
Han kom åt hennes hud, brännande också den som
hennes läppar.
— Är jag icke len och vacker? ropade hon, ända
in i detta älskande sig själv.
Och hon hjälpte honom med ivriga händer, väg-
ledande hans, längtande efter att han skulle få se
den bild hennes spegel så mångfaldiga gånger visat
henne,
Men han reste sig plötsligt och gick fram och
släckte lampan. Från platsen, där han stod, såg han
brasan kasta ett rött flackande sken över hennes
kropp. Kläderna lågo strödda, hopknycklade, om-
kring henne. Den vita penjoaren hade sjunkit ihop
på golvet som en avflådd yttre hud.
Han stirrade på en mörk skugga som långsamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
