Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
XIV.
Sköterskan, en trumpen livgardist i ljusblå klän-
ning med vitt förkläde och mössa på huvudet, öpp-
nade dörren för Hans ut till förstugan. Så stängdes
låset med en skarp knäppning, som lät som ett
muskötskott.
Hans stod stilla där ute, ännu med hatten i han-
den. Från trappfönstret föll en bred solstrimma,
regnbågsfärgad av de kulörta små rutorna över
trappans steg. Hans stirrade på den med litet dim-
miga ögon. Han måste besluta sig för att gå ned,
men fötterna kändes så tunga. Nyss hade han varit
inne hos en av Stockholms skickligaste kirurger, en
fryntlig korpulent man med ett fett leende, som lik-
som slutpolerade den förut blanka ansiktsytan. För
ett par dagar sedan hade Hans röntgenfotograferats.
Och nu hade han varit uppe för att få sitt svar.
Pröfessorn hade sagt... Det surrade i Hans”
huvud ännu av hans ord. Han hade sagt... Hans
tog sig över pannan. Det var namnet på ett djur,
ja visst. Över ett trappsteg lekte en röd fläck,
krympte, förstorades igen, blev alldeles stilla.
Kräfta, hade professorn sagt. Hans hade sarkom,
populärt uttryckt ett slags kräftartad svulst, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
