Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
han förklarat med ett överseende leende, i armen.
Man borde utan dröjsmål ge sig på att karva med
kniven, och sedan, om det kom tillbaka, vilket var
antagligt, kunde man ju möjligen också försöka med
röntgen. Hans måste genast komma upp till Stock-
holm för operation och behandling. Han hade svarat,
att han ej gärna ville lämna Ekered på hösten. Men
professorn hade på inga villkor velat vara med om
att skjuta upp till nyåret.
— Di vore det lämpligare att vända sig till en
begravningsbyrå direkt än att besvära vetenskapen,
hade den store kirurgen antytt, halvt humoristiskt,
halvt lätt förtretat.
Hans hade gjort en fråga, en desperat fråga:
— Hur länge till kan jag i bästa fall leva, med
operation och behandling?
Och professorn hade åter lett sitt glatta, frynt-
liga leende och svarat:
— Å, godsägaren kan nog leva länge än...
Hans började långsamt gå nedför trappan. ”Han
kunde nog leva länge än — länge än.” Så obestämt,
Varje trappsteg han satte sin fot på tycktes åter-
studsa orden som en boll. ”Nog”,.. ”Länge än, länge
än.” Det betydde väl, att han under alla omständig-
heter inte hade långt kvar. Kanske inte flera måna-
der än det fanns trappsteg. Han räknade långsamt:
= Ett, två, tre.
Nej, han ville inte fortsätta att räkna de få trapp-
stegen. Men om han komme hem till Betty och sade
att han ”nog” kunde leva ”länge än”, skulle hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
