Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
den där unga flickan som så gripit honom? I den
milda glansen från hennes ögon hade han sett sig
själv: en liten vanlig medelålders herre, som nyss
fått veta, att han skulle dö. Han kände att han bort
begagna livet, som skänkts honom på så kort tid,
bättre.
En fånge, som skall föras till avrättsplatsen, sägs
det, får först ett präktigt mål mat. Det är allt som
återstår honom av livets: goda. För sista gången äter
han. Också Hans ville nu att någon skulle fråga
hönom om hans önskan. Han skulle önska — hans
ögonbryn rynkades där han satt mellan sin son och
svärdotter — han skulle önska flickan med pensé-
ögonen. Han hade aldrig varit Betty otrogen. Men
nu genomströmmades han av en lust att för sista
gängen få älska, att för sista gången få trycka en
ung flicka i sina armar. Det var väl detta han känt
inne i blomsterbutiken, Han trodde att det skulle för-
vandla honom, kanske bota honom. Men han förnam
det hopplösa i sin önskan. Den var orimlig. Han
visste ju det. Fullt upp av mat, mer än han ville ha,
skulle stå honom till buds in i det sista, precis som
för fången. Vin att dricka, läckra doftande rätter
att mätta gommen med. Men flickan med pensé-
ögonen skulle vandra bort tätt tryckt intill sin bod-
betjänt.
När Hans och hans sällskap kommo ut från
teatern, stod Edla och väntade på dem. Hon hade
inte haft tid att gå på teatern för seminariets skull.
11. — v. Krusenstlerna, Höstens skuggor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
