Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
hustru. Petra trodde åtminstone inte att de gjorde
det.
Med smekande hand for hon över den mjuka
doftande pälsen. Hon tyckte sig förstå att den lilla
kvinna, som ägde det där pälsverket, måste vara god
och mjuk och härlig att älska. Petra kastade en
blick på sin egen kappa. Den hängde där rak och
korrekt och svart. Inga blommor, storbladiga och
yviga, regnade över den.
Och åter önskade sig Petra vara en annan än den
hon var, önskade sig vara ett litet behagligt väsen
som trippade fram på alltför höga klackar, svept i
päls och med ett drömmande hemlighetsfullt leende
under florets förföriska pärlnät.
Petra hade inte hört någon komma nedför trap-
pan. Hon såg plötsligt upp. En ung dam betraktade
henne förvånat. Och Petra rätade upp sig och tog
ett par steg tillbaka. Vad skulle den andra tro?
Hon var blond, ljus, spröd med blå vackra ögon
och en mun som var så röd. Kanske såg hon just ut
så, som Petra för ett ögonblick sedan föreställt sig
henne och önskat sig själv vara.
Petra brast ut i ett tvunget skratt.
— Ni överraskade mig, fru Macson, sade hon
som ett försök till förklaring. Jag blev så betagen i
er pälskappa.
Den röda munnen log, men Petra såg att Dora
ännu var förvånad. Det var ej underligt. Där hade
Petra stått och faktiskt smekt kappan. Nu kom
Jacob.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
