Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
kymmer, då han körde hennes gråt. Det snörde sam-
man om hans strupe, och han längtade själv efter att
kunna gråta.
Där nere spatserade den där kapunen till löjtnant
omkring och skröt om sina segrar. Han ville osa
krutrök och krig, och om aftnarna luktade han bara
punsch i alla fall. Så ömkliga alltid de människor
voro, som gingo omkring stoltserande med att vara
riktigt duktiga och kavata! Tappra voro bara de
enkla och anspråkslösa. Också Hans hade velat vara
en hjälte, men han hade ej braäverat inför sin
hustru, utan föresatt sig att icke blotta sig för Betty.
Och nu hade Jacob förstört det för honom! Men
Betty och Hans, de hade ändå varandra. De skulle
snart söka tröst i varandras ord och blickar. Han
själv däremot, ja han hade ju Dora — eler hade han
inte? Men detta dubbla förhållande, dels till Sally;
dels till Döra, denna kurragömmalek slet på hans
nerver, som helt borde tagas i bruk för arbetet. Detta
hans älskade arbete, bakom vilket både äran och
rikedomen vinkade! Nu hade han en lång järnvägs-
resa framför sig tillsammans med Doöras man, den
idioten.
— Vad skall jag göra med denna Dora? Det blir
en bekymmersam tid, avbröt Betty hans tankar,
"Hon stod framför honom med ansiktet blankt av
tårarna.
— Dora kan förströ er, rycka upp er, sade Jacob.
Hon är så full av liv.
Betty log sorgset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
