Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVII
— Så tyst du är, Petra.
Angela såg upp från sitt handarbete. Det var på
eftermiddagen, och de sutto i salen vid bordet med
lampan lysande mellan sig. Petra ryckte till. Hon
hade suttit och drömt.
— Jag såg dig och arrendatorn i skogen i dag,
fortsatte Angela.
Petra blev iskall av rädsla: Hon vände ett vitt
ansikte mot Angela.
— Ni gingo så fort, så jag brydde mig inte om
att följa efter er, sade Angela.
Petra suckade litet.
— Brydde du dig inte om det? upprepade hon
lamt:
— Jag tycker också om arrendatorn, anmärkte
Angela. Det är något så vänligt hos honom. Tycker
du inte?
Jo, Petra tyckte också att han var vänlig.
Angelas ord ljödo så främmande för hennes öron.
De kommo långt bortifrån. Angela satt där bredvid
henne: en ung flicka med sitt handarbete. Hon
visste ingenting om Petra! Hon hade också varit så
tyst dessa dagar, Angela. Petra hade nog förstått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
