Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
omättliga, kättjefulla kropp. Ständigt väckte den
detta lömska, dova begär på nytt hos honom. Hon
besatt en sällsam förmåga att egga honom, så att
han till sist icke mer visste vad han gjorde.
Och han fortsatte snubblande och stånkande att
kliva efter Tord på den hala fuktiga skogsstigen.
Vid ett tillfälle gick Angela över vägen. Hon stan-
nade ett ögonblick och talade med Tord. Hon såg
skrämd ut och frös litet. Tord ville hon skulle gå
hem igen. Men det hade hon ingen lust till.
— Tag då åtminstone min rock, bad Tord och
var redan i färd med att kasta den av sig. Men då
skakade hon bara leende på huvudet och skyndade
ifrån dem.
Medan Angela vandrade där i skogen, strök ett
minne förbi hennes syn. Likt en fladdrande fläder-
mus lade det en sekund sina grå vingar över hennes
ögonlock. Hade hon inte en gång förut strövat om-
kring så här i en skog letande efter någon? Då hade
det varit en sommarafton. En dunkel afton, då träd
och gräs doftade. Himlen hade lyst av ett sken,
som en guldskål hade den välvt sig över grantop-
parna. Det var på hushållsskolan. Det var, när de
sökt efter den underliga Bell von Wenden, lärarin-
nan som hade ett gyllene hår, som påminde om
himlen den kvällen. När de funnit henne, hade hon
varit medvetslös och hennes läppar hade lett ett be-
synnerligt leende. Då hade flickorna tagit henne på
sina händer och långsamt burit henne ned till hus-
hållsskolan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
