Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
En gång hade Bell kysst Angela. Angela kunde
aldrig glömma det. Hon hade ryst för den kyssen,
mera än om en man hade berört hennes mun, En
kvinna kunde älska en annan kvinna, hade Bell sagt.
Kanske var det sant, på ett ohyggligt sätt sant.
Angela hade sedan tänkt att kärleken var som en
fisk, som var instängd i ett stort nät och flämtande
sökte sig ut genom alla maskor.
Angela strök över sin mun vid minnet. Ingen man
hade ännu kysst henne, sade hon till sig själv. Bara
den där Bell, som stungit henne med sina heta
läppar.
Angela såg sig omkring. Hon blev rädd för de
svarta träden, för ljudet av sina egna fotsteg på
skogsstigen. Det var också så svart överallt. Hon
trodde att Adéle plötsligt skulle resa sig upp från
någon undangömd plats och slå sina armar omkring
henne. Då skulle hön kyssa hennes mun, liksom Bell
gjort den gången. Också Adéle hade så tunna smala
läppar,
Angela skyndade framåt med lyktan i sin hand.
Skogen gav henne så besynnerliga tankar. Hon för-
sökte, medan hon gick, att bedja till Gud. Men han
flydde undan liksom lyktskenet. Då föreställde hon
sig att ljuset från lyktan var ett par änglavingar,
som sänkte sig mot marken. Då blev det strax
bättre. En liten himmelens ängel trippade framför
henne och log belåtet. Vad log den åt? Angela för-
sökte hinna före för att kunna se in i ängelns an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
