Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
ljusbruna smältande färgton, visade dem ini ett litet
rum med en förgylld spegel och röda schaggstolar.
Där var en kvav ljum luft; som om den förlidna
sommaren smugit sig in mellan väggarna och somnat
där som en avdomnad fluga.
Petra satte sig i soffan och såg sig leende omkring.
Rummet erinrade henne om hennes barndomsstad.
I hennes barndomsstad hade det även funnits ett
konditori som detta, där skolflickorna slukade ba-
kelser.
De sutto så, att de voro dolda från disken. För
första gången på dagen voro de för sig själva.
Tord tryckte Petra intill sig.
— Jag har längtat, sade han blott, litet tafatt.
Petra tog långsamt av sig hatten. I spegeln mitt-
emot såg hon dem båda. En bild av en enkel man
och en kvinna, vid närmare påseende ganska enkel
hon också, som bägge voro alltför heta om kinderna.
Hon granskade Tord och sig själv, liksom en utom-
stående människa gör, Hon föreställde sig rentav
att hon skulle stiga in i rummet och finna detta par
i soffan, Då skulle hon säkert smyga sin väg igen,
rädd att störa ett trohjärtat älskande par, ty så sågo
de ju ut.
Men om Tord också kastade en blick i spegeln,
varsnade han ändå bara Petra där. Med förtjusning
märkte han, hur hon rodnade. Han snuddade med
sin mun vid hennes hår, och hon ryckte strax till,
som om hon fruktat att någon spionerade på dem,
— Älskar du mig ännu? viskade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
