Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
Från hans händer kommo strömmar av värme över
till henne. Och hon kände en svidande åtrå, som hon
aldrig fått stilla, en längtan att giva sig hän åt
mannen, som ville äga henne. Hon glömde sin öppna,
skrynkliga blus, och hon glömde sin blygsel nyss.
Var det kärleken: att glömma kläder och skam, allt
oväsentligt, och naken och skälvande trycka sig in i
en öppen famn?
— Petra, sade Tord igen, och hon kände inte
igen hans röst.
Den var hes, viskande, med en underton av en stor
glädje.
Ett ögonblick trodde de båda att det nu skulle ske.
Sängen väntade dem med sina kuddar. De voro en-
samma, lämnade åt varandra på ett hotellrum i natten.
Men när Tord reste sig för att bära Petra till
sängen, steg också hon hastigt upp. De stodo där
vacklande mot soffan. Lampan lyste Petra i ansiktet.
Hon skuggade med handen för ögonen, som när
man, bländad av solen, söker se något långt borta.
Och då kom hon att tänka på bergen hon sett på
morgonen. Hur hon längtat till havet bakom dem,
långt bort. Och även nu greps hon av samma läng-
tan tillbaka och samma längtan framåt.
Ingenstädes hade hon ro, inte ens i en älskad
mans famn. Och hon förstod med ens att hon inte
kunde tillhöra honom. Skulle hon då icke bli en
annan med märket av hans kropp för alltid inbränt
i sin? Hon kunde det inte. Med en liten avbedjande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
