Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
hållit honom uppe en lång tid. Det att äga Petra
skulle ha försonat honom med minnet av hans mor
och med livet med Adéle; Där stod hon nu så nära
honom och ändå så långt borta med sin öppnade
blus, som bar vittne om att deras kärlekskamp hade
avblåsts lika fort som den börjat.
Men Petra gick till fönstret. Hon ställde sig att
stirra ut i mörkret. Kanske hon vände honom ryggen
för att få ordna sin blus.
Då fick hon syn på något, som för ett ögonblick
fick henne att glömma rummet bakom henne. På
andra sidan den smala hotellgården bildade en
fönsterruta en skarpt lysande gul kvadrat. Det var
som en tavla, målad mot en svart vägg. Och tavlan
hade liv. Den hade figurer som i ett mystiskt dröm-
spel. För tredje gången den dagen såg Petra krymp-
lingen med det klotrunda huvudet och den styggt
grinande minen. Ansiktet tycktes så nära henne.
Det tycktes henne vara större och förfärligare än ute
på gatan. Han hade inte längre hatten på sig. Men
han stödde sig mot kryckorna, och Petra inbillade
sig att hon hörde, hur de slogo i golvet. Han såg
upp till en lång mager kvinna, som lutade sig över
honom. Hon hade en skarp profil och ett kolsvart
hår, som vilt föll omkring henne. Han lyfte ena
kryckan och hötte åt henne, grimaserande och tug-
gande med de torra läderläpparna. Och den magra
kvinnan talade. Vad sade de väl till varandra? Det
var ett häftigt ordbyte, kanske grälade de. Men
plötsligt såg Petra krymplingen kasta kryckorna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
