Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
Men han kom inte. Nattens tystnad vilade om-
kring henne. Ute på Eka var natten aldrig så tyst
som i detta främmande hotell. Vågorna slogo mot
stranden, blåsten böjde trädens kronor, ett djur
skrek högt i skogen.
Aldrig hade Petra känt sig så ensam som nu. Hon
hade nekat att giva sin kropp åt en annan, och hen-
nes kropp led av det. Hon skulle bli en gammal
ofruktbar kvinna, utan att någon man rört henne.
Hon föreställde sig att om Tord kommit nu, just i
denna stund, skulle hon tryckt sig in mot honom
och låtit honom bära henne till sängen där borta.
Och sedan...?
Hon upphörde att bita sig i handen och log ett
litet hjälplöst leende, där hon stod lutad mot dörren
i sin nattdräkt.
Vad skulle sedan ha skett med henne? Hon visste
det ju endast dunkelt. Under flicktiden hade kam-
raterna viskat om det i förtäckta ordalag. Hon hade
också läst det i böcker. Att ”giva sig helt”, att någon
”tog” en, ”ägde” en, vad var, det nu egentligen?
Hon försökte föreställa sig hur det var, men kunde
det inte. Hon trodde bara att det var något, som
gjorde mycket ont. Kanske skulle det pressa ur
henne ett skrik.
Där stod hon och försökte i detalj föreställa sig
en akt, som hon ej hade haft någon erfarenhet ay.
Och hon började gråta, emedan det innerst inne var
något som viskade fill henne, att hon nekat vara
med om den, därför att hon anade en kroppslig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
