Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
med ett skratt, helt ironiskt mot hennes egen utsökta
person. Klädd, var hon alldeles lik sina utsökta bro-
derade silkesblommor. Hon växte fram i rummet
med dess vita möbler och blänkande spegel, ett bro-
deri format av flinka och skickliga fingrar, en lust
för ögat, en artistiskt uträknad frestelse för kärleks-
trånande sinnen,
— Är det vackert? frågade hon med barnslig iver.
— Ja, mycket, svarade Petra uppriktigt.
Gotthard stod i dörren, Han blev helt blek, då
han fick se Dora i den nya klänningen.
— Så underbart, sade hän och steg hastigt in utan
att någon bad honom om det.
— O, du stygga gosse, skrattade Dora. Han är
överallt, Petra. Alltid har jag honom i kjolarna.
Han trasslar till mitt silke.
Men Petra såg nog att Dora visst inte hade något
emot hans beundran,
— Jag kom bara för att säga till, att vi skulle äta
lunch.
Nervöst rörde sig Gotthard av och an.
— Jag kan inte gå ner så här, skrattade Dora
igen. Betty skulle tycka att jag är tokig.
— ÄÅ, kom nu bara.
Gotthard bjöd henne artigt, men alltför ivrigt
armen. Petra gick långsamt efter dem i trappan.
Var fanns nu någon Guds straffdom? Doras vita
skuldror lyste i dunklet. Hon höjde och sänkte dem.
De sågo ut som vingarna på en duva. Men det
började genast leva och röra sig i glad och livs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
