Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXIII.
Det var efter lunchen en dag. Hans hade gått ut.
Han hade med sig en jaktbössa, men dolde den var-
samt under sin rock. Den var laddad. Skulle han på
jakt nu i november? Ingen såg honom gå. Han smög
sig ut ur parken utmed staketet.
Han vandrade långsamt och tungt fram på en väg
genom skogen. Det var en grå dag med täta moln på
himlen. Han hade vaknat mycket tidigt, och medan
gryningen strött sitt damm över rummet, hade han
förstått att nu var det slut med honom. Betty hade
velat att han skulle resa upp till Stockholm genast
och börja behandlingen, Varför det? Något inom
honom sade honom ändå att han var dödsdömd.
Han hade trött svarat ”ja, ja” till Bettys förslag.
Men han tänkte inte ett ögonblick på att följa hen-
nes uppmaningar. Nej, inte ett ögonblick. Livet
hade ingenting mera att ge honom, Ridån hade
redan gått ned för skådespelet, och det var bara löj-
ligt att ännu stå kvar och vackla på det tomma scen-
golvet. Han ville inte skryta med att han var modig.
Långtifrån. Men nu hade han i alla fall tagit sitt
gevär. Lille Hans, han strövade omkring i skogen
som en jägare, och han var på jakt på sig själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
