Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
Villebrådet var bra nära. Och ändå höll han bössan
så försiktigt, för att skottet ej skulle gå av i otid;
Men fastän han tänkt få vara i fred, när han nu
gav sig ut på denna ensamma jakt, för vilken inga
drevkarlar behövdes, mötte han i dag en hel del folk
i skogen. Han hade bara gått en bit, då han stötte på
ladugårdsförmannen. Denne hejdade honom, Det
var fråga om kon Audumbla som blivit sjuk och om
en reparation som måste företagas i ladugården.
Mannen var trög att tala, men likväl enträgen och
höll på reparationen. Hans funderade, medan han
granskade honom. Där var en man som stod säkert
på jorden. Hans ansikte, väderbitet av sol och vind,
hade trygga ögon med en stillastående blick, Hans
tankar sysslade enbart med vardagens mångahanda
ting. Helt visst var det en lycklig människa.
Hans var med om reparationen, men han uppe-
höll mannen ändå, bara för det lugn som strömmade
ut från denna tunga kropp. Han tyckte att en doft
av varm mjölk och gödsel stod omkring honom i
luften. Hans skulle aldrig mer gå i ladugården. Lju-
det av kornas tuggande skulle icke nå honom, deras
bruna ögon skulle icke se efter honom på det där
trånande sättet. När ladugårdsförmannen äntligen
gjorde min av att avlägsna sig, tryckte Hans den
grova näven, som räcktes honom. Det sved i hans
egen hand av det kraftiga greppet. Så gingo de åt
var sitt håll.
Hans fortsatte snubblande över stenarna på stigen.
I6, —-v. Krusenstjerna Höstens skuggor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
