Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
tänka på att vi själva som blomman, nyss ett dött
frö i jorden, i en annan värld skola spricka ut och
bära blad och blommor i myckenhet:
Då måste Hans dra på munnen. Han tänkte sig
andarna som lövruskor, ja som majstänger vandra
omkring i Herrens salighet.
— Jag brukar ibland tala i Adéles sal, sade pre-
dikanten, en syförening med små uppbyggelsestun-
der hoppas vi också snart få till stånd. Människorna
tycka om att höra om Gud och om Återlösaren. Jag
bringar dem ett budskap som tröstar dem.
— Ja, ja, sade Hans åter 1 sina tankar.
— Godsägarn borde också lyssna därtill, ivrade
predikanten. Godsägarn är sjuk, har jag hört, desto
större skäl då att låta Gud lyfta godsägarn,
— Jag tror inte Gud bryr sig om godsägarn,
mumlade Hans.
Josef stannade och grep efter hans händer. Men
Hans lämnade honom dem icke.
— Gud bryr sig om minsta sparv på marken, ro-
pade han högt så att ett par fåglar, som sett på dem
med klara ögon, förskräckta flydde in i snåren.
— Gör han det? upprepade Hans slött.
— Han bryr sig om oss alla. Godsägarn borde
verkligen tänka på det, innan det är för sent.
— Ja, sade Hans tungt. Eftersom ni vill, kan jag
ju tänka på saken ett tag.
Han önskade att predikanten nu skulle gå. Det
var redan sent för Hans. Han hade sitt att passa
och behövde vara ensam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
