Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
— Lova mig då att en gång komma på ett av
mina möten, bad Josef enträget.
För att bli av med mannen gav Hans villigt detta
löfte, som det var mycket långt ifrån att han äm-
nade infria. Men Josef Wahlbom lät sig ingalunda
nöja därmed. Under många små bugningar och
bockar dristade han sig även uttala en vördsam för-
hoppning att ”hennes nåd” fru Betty skulle täckas
deltaga i den blivande syföreningens sammankom-
ster, ja törhända rentav tänka på en skärv till Israels-
missionen till denstundande julhögtiden, då de små
nyomvända judebarnen borde få glädjas åt goda
gåvor under Betlehems blinkande stjärna. Han hop-
pades icke vara ogrannlaga, men han ville nämna
att han jämväl vore platsombud för denna gagne-
liga missionsverksamhet, vilket borde utgöra ytter-
ligare ett föreningsband mellan familjen von Pahlen
och Herren, vars heliga evangeliums kringspridare
och kolportörer sedan över ett halvt hundrade år
runtom i landet hedrats med de allra förnämaste ad-
liga herrskapers bevågenhet, mer än någonsin väntat
varit, Beskedligt lovade Hans att även taga dessa
ting under övervägande. Då äntligen släppte predi-
kanten honom, och Hans hörde länge efter det han
gått hans pustande och de tunga knakande stegen.
Så blev det åter tyst i skogen. Då var Hans en-
sam med sina tankar. Hans hjärta var som bly inom
honom. Han tog upp en gren från marken och bröt
den itu. Den var skör och murken. Allt ruttnade.
v
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
